6 veckor utav sammanlagt 55 st Tradolan-tabletter, 100 st Alvedon 1 g, 30 st Diclofenac och en tub med Voltaren. Ryggvärken och ischiasen går aldrig över, och om det inte har gått över inom 2-3 månader trots behandling så kan operation övervägas.
Jag vet att jag klagar över att jag alltid har ont men man känner sig ofta som en gammal tant om dagarna. Det som skrämmer är att jag inte vet om det kommer gå över, om jag kommer få opereras och hur det kommer funka då med skolan och allt, själva läkeprocessen. Och om det läker av sig själv, då kommer det förmodligen komma tillbaks igen. Det har hänt en gång förut.

 

Nog om detta, nu var man tillbaks till Junsele (Kåtabyn) igen efter ett läsår i Umeå. Året har haft sina upp- och nedgångar både socialt och i skolan men nu har jag en hel sommar på mig att tänka över och rätta till sånt som har gått snett. Började jobba på Solrosen igen i måndags, vilket är ett boendestöd inom socialpsykiatrin för personer som kämpar med bl a missbruk, psykiska sjukdomar osv. Jag var där förra sommaren också (och lite över jul/nyår) och fick komma tillbaks dit nu igen, älskar verkligen att jobba där. Fastän det är ganska psykiskt krävande så har det ändå sin charm, man får träffa mycket människor och man kan få så mycket tacksamhet tillbaks, men ibland kan man ändå få en del skit kastat mot en.

 

Igår efter jobbet så firade jag och mamma midsommar tillsammans, vi grillade och åt en daimtårta. Sen idag så har vi ätit mjukglass och ska snart grilla igen, mamma är ute och tänder grillen nu som vi rengjorde tidigare.
Såhär såg tårtan ut igår, finns 3/4 kvar:

Digestivekexbotten, kolasås gjord på kondenserad mjölk, daimgrädde, lite mer daim och sen jordgubbar i mängder. Supergod men världens sockerchock...

 

I natt ska jag tydligen agera fyllechaffis i utbyte mot 200 kr, en gammal vän är här och firar midsommar i Junsele.

 

Ha det bra, kära vänner. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe (bara andra koppen för dagen).