Vissa dagar så kan det till och med vara svårt att gå ut och köpa en liter mjölk. Mamma ringde idag, jag började gråta och hon frågade varför jag inte berättat tidigare att jag mår dåligt. Jo, för att jag inte kan. "Du har det där sorgsna leendet..."

Klimax, top of the world, kalla det vad du vill. Det var så det kändes innan, mitt liv går som i berg- och dalbanor och jag var verkligen på topp där under en lång stund. Nu känner jag att det börjar dala igen; ångest, tomhet och rädsla inför framtiden. Jag orkar inget, knappt ens kliva upp ifrån sängen just nu. Vad är det för fel nu då? Allt är som en dimma. Rummet jag sitter i, finns det på riktigt? Jag kan se det; stolarna, borden, disken på bänken, TVn, men finns dem egentligen där? Jag vill gråta, men ändå inte. Jag vill bara sova, för den här känslan skrämmer mig och det är inte första gången det känns så.

Det går rykten om att jag bloggar alldeles för lite... Så går det när man inte har något att säga.
Hur som haver, den här underbara helgen avrundades med ett besök på "The Studio" med Anna Erika och Yulia. Vi blev sminkade, stylade och fotade gratis; det enda man behövde betala för var om man ville köpa bilderna efteråt men jag valde att inte göra det, tog istället den här bilden inne på toaletten! (dessutom så hade jag ju lovat en finare bild på mitt nya hår)