You'll be on top of the world, happiness a la mode
Nyss hemkommen ifrån Kårhuset Villan, efter ännu en fredag kväll. Det ringer i öronen, huvudet hänger inte riktigt med och man har en konstig känsla i kroppen. Vad hände egentligen ikväll? Hur känner jag över allt som hände? Allt känns som en dröm (men jag lyckades i alla fall sno med mig lite saker, bilder på mina "Villan-troféer" kommer upp sen). Imorgon börjar tentaplugget på riktigt. Pratade med Kaz idag, de hittade extra personal så jag behöver inte jobba under puben på lördag, underbart! Det har varit en lång kväll, men nu är jag trött och lyssnar på Johnossi. Resten av helgen kommer bara gå åt till plugg och åter plugg, kommer inte få omtenta på ännu en kurs! Borde sova nu, för imorgon kommer också bli en lång dag men jag kommer i alla fall att stanna hemma hela helgen.
Godnatt, gott folk. Nu ska jag ringa ett samtal, sen sova och ta sovmorgon, för det förtjänar jag.
Man är aldrig för gammal för Kinder-ägg!
Så att eh.. Då har den här dagen också gått.
Försov mig imorse, men eftersom jag bara sovit ca 6 timmar/natt de senaste veckorna så var de där extra timmarna verkligen värt det trots att jag missade föreläsningen. Åt lunch med André, Hessle och några fler från klassen och tänkte sen sätta oss med plugget men eh.. Jag är ju studiebevakare i klassen, och när vi sitter där med böckerna så dyker det ju såklart upp ett problem med omtentan från förra kursen! Så jag och André fick ringa några samtal, prata med våran programansvarige och till slut så löste det sig, men det tog tid och energi från plugget..
Stack sen till sjukgymnasten för återbesök, ryggen har blivit sämre så det blev ytterligare en undersökning.
- "Det här är klart neurogen smärta. Dina nervceller är dessutom inprogrammerade till att reagera med smärta efter hela den här tiden, så det är ju klart att det gör ont."
Ibland så blir man hemskt irriterad på sjukvården. När jag efter olyckan för sju år sen kom in med snea kotor och ont i bröstryggen och bröstbenet, så fick jag höra att det inte gick att fixa men det var ändå ingen fara för det var inget farligt. För 1.5 år sen kom jag till läkaren och en annan sjukgymnast med diskbråck som resulterade i ischias, fick det även konstaterat med magnetröntgen, men samma ord där; "Vi kan inte fixa det, men det är inte så allvarligt". Ett tag så trodde jag till och med att det var normalt att ha såna ryggsmärtor, och kunde inte tänka mig ett liv där jag kunde röra ryggen fritt utan att känna av det nånstans, men det är nåt som jag har vant mig vid nu.
Nu har jag sökt mig till en annan klinik, som ger mig chockade blickar när jag berättar vad jag fått höra från tidigare vårdpersonal. Nu vet de inte ens helt säkert hur vi ska kunna fixa det, eftersom det gått så pass lång tid och musklerna är så stela och spända i hela ryggen. De är hemskt duktiga på Norrlandskliniken i alla fall och man får den hjälp som man behöver, min nya sjukgymnast är verkligen perfekt. Återbesök om två veckor igen, får hoppas på att det blivit bättre tills dess.
Åkte sen in till MB igen för att plugga vidare med André, köpte några Kinder-ägg och väckte barnet inom mig! Fick höra att organisk kemi var den tyngsta kursen på hela programmet, gick in med inställningen att jag måste plugga extra hårt nu, och blev positivt överraskad. Nu börjar det fastna mer och mer, och jag är relativt förberedd inför tisdagens tenta! (med betoning på ordet "relativt", än är jag inte fullärd).
Det här blev ett långt inlägg, men det har också varit en lång dag och jag kände att jag behövde skriva av mig.
Godnatt, gott folk. Imorgon är en ny dag!
Organisk kemi - challenge accepted!
That awkward moment, när man faktiskt förstår skämtet i en sån t-shirt...
Denna dagen bestod utav föreläsning och problemlösning i organisk kemi, som vanligt. Nåt cp med axeln, ska till sjukgymnasten imorgon (eftersom ryggen blivit sämre) och hoppas då på att han kan fixa axeln också. Plugg på MB sen, som vanligt.
Men sen, hände något ovanligt!
Jag sitter ju i UBR (eller utbildningsbevakningsrådet, som det så vackert heter) i UMS (Umeå Medicinska studentkår). Just ikväll då så hade de bestämt att vi skulle på en finare middag på TC för att lära känna varandra bättre och inte bara prata om kåren. Fick underbart god mat och hade en hemskt trevlig kväll med resten utav UBR, var till och med tvungen att ringa till mina föräldrar och skryta lite!
Nu ligger jag i mjukisbyxor i sängen och äter russin, sen ska jag sova; imorgon är en ny dag med nya möjligheter.
I can't sleep, but I dream big
Jag måste bara få berätta om den skumma drömmen som jag hade inatt..
Jag var på Villan, men jobbade inte. La märke till två killar som hade smugglat in alkohol så jag gav dem en tillsägelse ändå, bad sedan den ena killen om att få se hans leg. Då blev han irriterad, tog tag i mig och tvingade mig att ta fram mitt så han kunde få se det. Jag gick iväg i nån minut för att hämta det men när jag kom tillbaks, då hade han och hans kompis hamnat i slagsmål och mördat varandra. Jag såg också flera döda tjejer ligga på golvet. Fick ett psykiskt sammanbrott, började skrika och föll ihop på golvet. Precis när vår dörrvakt Inge kom för att ta hand om mig så vaknade jag.
Från www.dromcentrum.se:
Död
Vem dör? Vad dör? Om du dör i drömmen – vilken sida av dig dör? Ditt starka friska jag eller en gammal attityd som är uttjänad? Om en person dör/dödas i din dröm, fråga dig vilka egenskaper den personen har. Dessa egenskaper dör bort från din personlighet.
Vem dör? Vad dör? Om du dör i drömmen – vilken sida av dig dör? Ditt starka friska jag eller en gammal attityd som är uttjänad? Om en person dör/dödas i din dröm, fråga dig vilka egenskaper den personen har. Dessa egenskaper dör bort från din personlighet.
Kanske borde skära ner på min tid på Villan...
Tur i oturen?
En lång dag idag. Möte med programansvarig för att diskutera studiebevakning, hur de senaste kurserna fungerat och hur den pågående kursen känns. Karriärsplanering efter det, lite plugg på MB och sen sushi på stan med André!
Efter det, ett IKSU-pass. Tränade ben, rygg och mage som vanligt men nu är ryggen helt död, tur att jag ska till sjukgymnasten igen på torsdag trots att det blev sämre efter förra besöket.
Men här kommer det bästa med hela dagen - missade bussen hem ifrån Universum, nästa skulle inte gå förrän om en halvtimme så jag gick in till sjukhuset för att vänta. Hittade en övergiven vagn med fika, så jag tog en kopp kaffe såklart och väntade en stund. Jag gick sedan ut för att hinna med nästa buss och såg att det var reggaebusschauffören som skulle köra 9ans buss hem till mig! Så fort man ser honom så blir man bara glad, han kan förgylla vilken dålig dag som helst. Han är, som Inge sagt, en utav de absolut bästa sakerna med Umeå.
För de olyckliga människor som inte vet vem reggaebusschauffören är, så är det en busschaufför här i Umeå som heter Omar Kulane. Han är alltid glad och trevlig mot sina passagerare, och brukar spela reggae på hög musik i hela bussen när han kör runt. Han är något alldeles speciellt, till skillnad från alla andra tråkiga och sura busschaufförer här i Björkarnas stad.
Det var verkligen tur i oturen, och gjorde min dag klart bättre. Nu ska jag smörja in ryggen med tigerbalsam och sen sova, imorgon är en ny dag!
Ibland så försvinner jag
För drygt en vecka sen så fick jag höra "Vad tänker du på? Du bara försvann", tydligen så har jag en tendens att försvinna bort i en egen liten värld för att filosofera, på livet och allt som händer runtomkring. Nu har jag grubblat på det nästan hela veckan (och säkert försvunnit iväg då också), och jag kommer bara att tänka på Melissa Horn - Du är nog den. En del av texten går "För jag försvinner ibland, och alla frågar vad jag tänker på. Men jag kan inte berätta, för man får inte tänka så". Känner ett visst samband med hela den låten, den stämmer in så bra på många platser.
Hur som helst, idag så struntade jag i föreläsningen (vilket jag inte borde ha gjort egentligen). Stack till Norrlandskliniken på morgonen för att ta ett EKG, min oregelbundna hjärtrytm visade sig vara lite sinusarytmi men det är helt normalt, betyder bara att jag är ung och frisk. Efter det så stack jag till MB, åt lunch, och gick ner till Villan för att ge Kevins klass en liten rundtur.
Blodcentralen nästa, tredje gången gillt nu och de accepterade mig äntligen som blodgivare; lite för lågt blodtryck bara.
Man kan inte heller vara student i Umeå utan att ha ett IKSU-kort, så därför tänkte jag nu nyttja mitt årskort och gick till gymmet i två timmar.
Snabbt iväg till syrran sen, fick leka lite med världens bästa Ida och fick hjälp med organiska kemin.
Blodcentralen nästa, tredje gången gillt nu och de accepterade mig äntligen som blodgivare; lite för lågt blodtryck bara.
Man kan inte heller vara student i Umeå utan att ha ett IKSU-kort, så därför tänkte jag nu nyttja mitt årskort och gick till gymmet i två timmar.
Snabbt iväg till syrran sen, fick leka lite med världens bästa Ida och fick hjälp med organiska kemin.
Nu är jag hemma igen efter en lång dag, skulle egentligen ha hjälpt Måns med flytten idag också men det blev ändrade planer! Nu ska jag äta bacon.
Det har tidvis gått bra, tidvis har skakandet lagt sig
Livet går ju upp och ner, och just nu så är det på väg nedåt igen. Hur roligt jag än har det, hur mycket jag än försöker slappna av och tänka positivt så finns andra tankar och känslor ändå kvar. Slutet av dagen är alltid värst.
Just idag har inte varit så speciell, helgen var minst sagt händelserik men måndagen kommer tyvärr alltid tillbaks.
Föreläsning i organisk kemi, lite plugg men mest skitsnack på MB (Medicinska biblioteket) med Dan, Schimmel, André och Emma. Sen åkte jag och André ner på stan och han bjöd mig på hamburgare på Max.
Nu ikväll så har jag ätit glass, ska leka lite med min nya molekylbyggsats som införskaffades idag, och läsa en del i boken "Himmel, helvete och allt däremellan - om känslor" av Anna Kåver.
Finns inte så mycket mer att skriva om nu, tänker dock gå och smörja in ryggen med mer tigerbalsam för det gör rysligt ont. Tid hos sjukgymnasten igen snart, woho! EKG ska jag också in på snart, tur att man äntligen får hjälp med det man alltid oroat sig över men bara fått höra "Det är ingen fara, det löser sig" åt.
Tenta? Nej tack
Tentan idag gick skit, rent utsagt. Men det tröstades lätt utav min systers fina ord, och en eftermiddag på stan med vännerna gjorde verkligen susen! Just nu sitter jag och funderar över återsparksittningen, ordnar med gästlistan, tar emot betalningar och fixar sånghäftet för nästa lördag gäller det! Inte så mycket arbete med det egentligen, men det måste göras i vilket fall som helst.
Imorgon sticker jag till MB för att fortsätta plugga kemi i lugn och ro, så jag inte halkar efter. Efter det ska jag träffa min kära mor igen som här på besök i Umeå igen, men därpå blir det äntligen jobb på Villan igen! Post-tentafest/klubb för att avtacka Almighty som kårhuschef, det kommer bli härligt att återvända dit nu efter jullovet.
Den här dagen har varit konstig, det har verkligen varit "Murphys dag" istället för "Murphys lag", men det rättade till sig efter tentan. Nu kan vi bara hoppas på att organiska kemin inte blir lika tung som de säger.
För allt som var på riktigt känns på låtsas nu
Nu lägger jag undan mobilen, stänger av livet för resten av kvällen och kryper ner under en filt. För att tentaplugga? Njae. Det också, men mest för att jag behöver komma undan. Det har varit en bra och rolig dag med bra vänner på MB, men jag har ändå haft ångest och otrygghetskänslor, och det känns som att jag bara glidit igenom hela dagen. Nu är jag hemma igen och vill bara krypa ihop till en egen liten boll i mitt rum där ingen kan komma in. Jag behöver vara ensam.
We'll all float on, ok
Igår var en bra dag, idag känns som en mindre bra. Jag får bara ångest hela tiden, vill kunna leva normalt men jag fastnar bara i oro och kan inte koncentrera mig på nånting. Ingenting gör mig riktigt glad heller. Det var längesen jag kände att allting var okej i mitt liv, att jag hade balans och allting var under kontroll.
Man lever så mycket man hinner
Äntligen så var sista labbrapporten inskickad och jag kan sluta oroa mig över den! Det ska dock firas med ännu fler kemiuppgifter i väntan på att klockan blir 23 så jag kan åka in till stan och hämta upp Marcus.. Jag har fått tid hos läkaren nu iaf och ska ringa sjukgymnasten, äntligen kanske jag kan få nån ordning på ryggen och astman!
Känns däremot som att mitt liv bara blir mer och mer förvirrande, hur ska man hinna med allt man tänkt och vill? Vilket beslut är det bästa i slutändan? Nej.. Nu lämnar jag över resten av kvällen till kemiboken och Nirvana, så jag slipper tänka på allt. Imorgon är en ny dag fylld av tentaplugg på MB, man känner verkligen doften av ångest och kaffe så fort man äntrar deras dörrar...
Känns däremot som att mitt liv bara blir mer och mer förvirrande, hur ska man hinna med allt man tänkt och vill? Vilket beslut är det bästa i slutändan? Nej.. Nu lämnar jag över resten av kvällen till kemiboken och Nirvana, så jag slipper tänka på allt. Imorgon är en ny dag fylld av tentaplugg på MB, man känner verkligen doften av ångest och kaffe så fort man äntrar deras dörrar...
Jag är så mycket bättre i fantasin, fast jag vet den får man inte leva i
Tenta på torsdag, ångest.. Det finns alldeles för mycket som distraherar. Jag säger "Nu sätter vi oss ner och får det här gjort", hjärnan säger "Men du..kolla så ostädat du har det.. Bäst att fixa det först, du kan inte plugga när det är så här stökigt". Usch, men bara en labbrapport kvar, en hel del uppgifter i boken och sen efter torsdag så är kursen över! Woho!
Snart börjar livet på Villan igen också, med sittningar, EPP, sena nätter och allt vad det innebär. Den här terminen kommer bli hemskt intressant.. Det är ju tur att man har sina vänner med sig i alla fall, annars hade det här aldrig gått.
Nu är det dags att brygga en kanna kaffe till, och sätta sig med kemin..
