Som vanligt när jag skriver något sånt här så kommer jag ångra det i samma sekund, men vissa saker måste ut. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Men det finns en ensamhet som växer i mig, mycket är säkert självförvållat och just därför känns det ännu sämre. Det värsta är nästan att jag alltid skäms över att visa såna känslor och därför tillåter dem att växa istället.

 

Jag är inte ensam, men bär på en enorm ensamhet och nervositet. Nervös över misslyckanden, medvetna och omedvetna. Nervös över andra människors syn på mig. Nervös över att aldrig räcka till trots all energi och kraft jag lägger ner. Jag jobbar med människor, som har det mycket svårare än mig och som behöver styrka. De ringer oss när de mår dåligt eller behöver hjälp, men vart finns den person som jag kan ringa och vara brutalt ärlig mot när en dålig dag kommer? Förtjänar jag ens att få ringa och prata med någon om att jag mår dåligt, när det inte ens finns något specifikt att må dåligt över?

 

Jag är ensam utan att vara ensam. Jag mår dåligt utan att ha någon anledning att må dåligt. Jag har kommit långt i livet, längre än jag nånsin kunnat tänka mig men varför kan jag inte vara ärligt stolt över det? Varför kan jag inte känna riktig glädje längre när det går bra för andra, eller när jag får chansen att hjälpa någon?

 

Jag har bytt ut glädje, självuppfyllelse och lättnad mot rädsla, ensamhet och trötthet, och de visar inga tecken på att vilja försvinna.

Den här sommaren blev väl inte riktigt som jag hade trott. För tre veckor sen så skulle jag iväg och bowla med ett gäng vänner, och på banan bredvid så spelade ett gäng killar. Vi började snacka med dem och bjöd med dem till oss för att spela lite sällskapsspel och fika och sånt. En av grabbarna var väldigt söt, tyckte jag då, och han skulle jobba kvar i Junsele resten av sommaren. Fick deras nummer så nästa dag hörde jag av mig till dem igen, och fick följa med dem och fiska. Efter det så åkte hans vän hem igen och det var bara jag och den söta grabben Robin kvar, vi såg på film och jag kände att det klickade bara direkt.
Sen dess så har vi varit med varandra varje dag nu i tre veckors tid (förutom några dagar då jag åkte till Sthlm). Han har fått träffa mina föräldrar och min extra-familj i Sollefteå. I helgen så var jag hem till honom i Sundsvall och det var helt underbart.
På fredagen så var vi med hans kompis Igge, som jag hade träffat i Junsele första dagen. Sen på lördagen så missade vi frukosten på IKEA så vi åt köttbullar där istället, innan vi åkte på Himlabadet. Vi var både på äventyrsbadet och på relaxen, och det var superhärligt. Lite senare så åkte vi för att träffa hans bästa vän och hans tjej på Biteline där vi åt pizza, innan vi bestämde oss för gokart, laserdome, skyttesimulatorn, mekaniska tjuren och allt annat som fanns där i Nöjeshallen. Efter det så åkte vi fyra hem till Robin igen för att se på film och lite Magnus Betnér. Så roligt som vi hade den dagen har jag inte haft det på länge! På söndagen så skulle ju jag åka hem men då på morgonen så hade vi en lång romantisk dusch tillsammans innan Robin sa att han ville bjuda mig på en mongolisk restaurang så då åkte vi dit och åt innan jag skulle ta bussen hem till Junsele igen.

Såhär såg det ut då:

 

På bussen hem sen så träffade jag på min barndomsvän Emma, så vi pratade och pratade hela vägen hem igen, fick även skjuts utav hennes mamma. Nu sitter jag här i min ensamhet och väntar på att jag ska börja jobba.
Till alla er vänner som undrar nu hur det går med Robin: Jag är så otroligt glad att jag har hittat honom, det känns verkligen som att jag har hittat rätt den här gången för han är så fin och så underbar.

Puss på er alla, nu ska jag äta frukost.

Sju veckor och tre dagar sen (alltså 12/5), så skrev jag ett test i avancerad engelska; Cambridge Advanced English. Bakfull och trött efter gårdagen, kl 7:24 så tog jag bussen in till stan för att skriva det där provet. Det kostade 1 800 kr, jag missade hela biobollen och Villans dammiddag (i alla fall dagens aktiviteter). Hela tredje året under gymnasiet när vi läste engelska C så förberedde vi oss inför det. Jag fick MVG på kursen men skrev inte provet förrän nu, och idag kom resultatet.

Först så kunde jag inte tro mina ögon, det stod "PASS AT GRADE A" och min första tanke var att de gjort nåt fel, att jag läste fel eller att det inte var resultatet som var skrivet utan något annat. När jag väl fick bekräftelsen på att jag klarade provet med A så ringde jag direkt till min gymnasielärare i engelska, hon sa att hon märkte det på mig redan från första året och att under alla hennes år som lärare så är jag ungefär den 7:e som fått så högt betyg. Ringde sen till min mamma och berättade, sen ringde jag till Delia (jag slog hennes pojkvän, han fick bara B!) och nu försöker jag få tag på Raymond, för jag ringde honom en stund under dagen och han var ett bra stöd när jag var nervös.

Det är en solig och varm dag, jag har precis jobbat natt och är ledig hela resten av dagen, och det här resultatet gjorde allt bara bättre! Imorgon och torsdag så är jag ledig och då ska mamma och jag baka kanelbullar. Inget kan krossa mig nu!

6 veckor utav sammanlagt 55 st Tradolan-tabletter, 100 st Alvedon 1 g, 30 st Diclofenac och en tub med Voltaren. Ryggvärken och ischiasen går aldrig över, och om det inte har gått över inom 2-3 månader trots behandling så kan operation övervägas.
Jag vet att jag klagar över att jag alltid har ont men man känner sig ofta som en gammal tant om dagarna. Det som skrämmer är att jag inte vet om det kommer gå över, om jag kommer få opereras och hur det kommer funka då med skolan och allt, själva läkeprocessen. Och om det läker av sig själv, då kommer det förmodligen komma tillbaks igen. Det har hänt en gång förut.

 

Nog om detta, nu var man tillbaks till Junsele (Kåtabyn) igen efter ett läsår i Umeå. Året har haft sina upp- och nedgångar både socialt och i skolan men nu har jag en hel sommar på mig att tänka över och rätta till sånt som har gått snett. Började jobba på Solrosen igen i måndags, vilket är ett boendestöd inom socialpsykiatrin för personer som kämpar med bl a missbruk, psykiska sjukdomar osv. Jag var där förra sommaren också (och lite över jul/nyår) och fick komma tillbaks dit nu igen, älskar verkligen att jobba där. Fastän det är ganska psykiskt krävande så har det ändå sin charm, man får träffa mycket människor och man kan få så mycket tacksamhet tillbaks, men ibland kan man ändå få en del skit kastat mot en.

 

Igår efter jobbet så firade jag och mamma midsommar tillsammans, vi grillade och åt en daimtårta. Sen idag så har vi ätit mjukglass och ska snart grilla igen, mamma är ute och tänder grillen nu som vi rengjorde tidigare.
Såhär såg tårtan ut igår, finns 3/4 kvar:

Digestivekexbotten, kolasås gjord på kondenserad mjölk, daimgrädde, lite mer daim och sen jordgubbar i mängder. Supergod men världens sockerchock...

 

I natt ska jag tydligen agera fyllechaffis i utbyte mot 200 kr, en gammal vän är här och firar midsommar i Junsele.

 

Ha det bra, kära vänner. Nu ska jag dricka upp mitt kaffe (bara andra koppen för dagen).

Igår så var jag och mamma till Sundsvall och shoppade, gick runt i Birsta city och köpte lite kläder (som linnet på bilden) och nya skor. Gick sen på IKEA och handlade där för runt 3 500 kr... Det var en bra dag i alla fall, riktigt skönt att äntligen vara hemma i Junsele igen. Fick godkänt på senaste tentan, börjar jobba imorgon och livet leker på som det ska.

Puss hej!

Funderar på att skriva ut den här bilden och hänga upp på väggen, vad tycker ni?

"På de två nedersta nivåerna är disken degenererad.

På den näst nedersta nivån; L4-L5; finns en central buktning av disken. Något säkert genombrott av de bakre ligamentet föreligger inte. Ingen nervrotpåverkan.

På den nedersta nivån; L5-S1; föreligger ett centralt diskbråck. Ej heller här ses någon nervrotspåverkan."

Jag gillar iaf min svank, känner nu att jag fått min ryggsmärta förklarad. Det är förresten i L4-L5 och L5-S1 som ischiasnerven går ut, och om diskbråcken förvärrats nu sen jag gjorde MR-undersökningen förra året så förklarar det en hel del. Men så länge man är ung i sinnet!

Lite såhär känner jag just nu, så ni vet. Imorgon ska jag till sjukgymnasten. På tal om det - sjuk dröm inatt! Drömde att jag var där i undersökningsrummet, men han vägrade skicka iväg på magnetröntgen eller nåt. Kunde inte göra nåt åt ryggen heller, utan det som hände var.. Jag fick se på medan han öppnade upp min ryggrad och klippte av mina ischiasnerver, sen tappade jag all känsel i benen och han bara gick därifrån. Lite rädd för att gå dit nu imorgon...

Hur som helst, Marcus skickade den här fina låten till mig ikväll. Tänkte dela med den till er också. Hoppas ni gillar den!
http://www.youtube.com/watch?v=dW-VoFy49q0

Igår kväll så var jag hemma hos André och kollade på film, när jag skulle gå till bussen igen så körde en bil förbi mig i slasken i full fart och sprutade ner mig helt.. För det snöar fortfarande här, såhär ser det ut i Umeå nu enligt Västerbottenskuriren:

För typ två veckor sen satt jag barnvakt åt Ida när hon hade blivit sjuk, nu misstänker jag att hon smittat mig. Har haft halsont, varit snorig, trött och febrig sen i fredags. Nu inatt kunde jag inte sova (vilket är ovanligt för mig...), hostar som en 85-årig rökare och hade 38.3 när jag vaknade. Stannade hemma från skolan, äter bönor & bacon och ser på "Shit my dad says".

Så här löd förresten en konversation med min mamma i lördags;
- "Just ja, jag har slängt din säng hemma, och ditt skrivbord. De var ju så gamla och rangliga"
- "Men..va..jaha..? Var ska jag nu sova? Kunde du inte sagt nåt innan..? Jag åker ju hem på onsdag.."
- "Men de var ju så gamla.. Det löser sig. Vi får ta din säng ifrån Sollefteå, men då behöver jag hjälp med den"

Så imorgon när jag åker hem kommer det inte finnas någon säng där, kommer hem kl 21 på kvällen ungefär och måste sätta ihop den andra då.. Sen på torsdag så åker hela familjen (utom brorsan) till stugan i Vormträsk, ett riktigt paradis på sommaren!

Nu så ska jag fortsätta att äta och sova, för det är sånt man får göra när man är sjuk

På onsdag så hade vi muntlig dugga i medicinsk kemi. Jag fick godkänt! Efter det: André hade ringvecka på Villan, så jag fick hjälpa honom att ringa in personal till helgens pass. Möte med kårfullmäktige senare under kvällen, det var lyckat.

Torsdagen flöt på bra, det bästa var dock fredagen. Roliga föreläsningar, då började jag dock bli lite sjuk och trött så jag råkade slänga ur mig en kommentar som "Måndag är på tisdag...". Under EPPn så fick jag och Villan-kocken Christoffer den briljanta idéen att fritera grejer, så jag stack till Ica Berghem och köpte godis som vi sedan friterade; Daim, Snickers, Japp, Mars, Twix, kexchoklad och mini-Oreo. Jobbade sen ett härligt sittningspass på den älskade Villan.

Under lördagen så var min mamma på besök och jag var "dödssjuk" (hypokondrikern i mig vill gärna tro det). Jag lekte med Ida och umgicks med familjen, friterade lite fler grejer med Christoffer; ett fryst ägg, en muffin, en lime och frysta smörkuber.

Idag så har jag varit till kyrkan, sen så var vi på knytkalas hemma hos Emma och hade det mysigt. Nu är jag hemma, har gjort kycklingsallad och pratat med Delia i telefon! Lyssnar på Johnossi nu också, mysigt och bra.

Åh, och den här tjejen såklart!
http://www.youtube.com/watch?v=go5KhjI8_v0

Nu ska jag lyssna på mer fin musik, och läsa Johann Wolfgang von Goethes "Den unge Werthers lidanden"

Enda trösten är väl att om det väl går nedåt ett tag, så går det till slut uppåt igen.